Det är bara att bryta ihop och gå vidare - Per Elofsson

torsdag 16 oktober 2014

Ynkepynk

Hade tänkt fortsätta min "berättelse" men det får vänta tills jag mår lite bättre. Är nu utslagen efter magkramper (som peppar peppar börjar ge sig) som såklart förvärrat alla andra symptom. Hade redan svullna lymfkörtlar i halsen (dvs ont för er som inte vet) och nu kan jag knappt tvätta armhålorna så ont gör det när lymfkörtlarna där svullnat. Vet att det är illa när de också sväller upp, måste försöka vila. Får migränkänningar av typ all stimulans, så ingen tv, inga spel, inga sociala medier (fast det sistnämnda går minst dåligt så jag fuskar). Försöker gosa med marsvinen som bara "nej, men vi sätter oss i andra änden av soffan och kissar lite istället. Du menar att handduken var för att kissa på? Ojrå, synd!" Så jag får väl gå in i sovrummet och lägga mig istället, mår dåligt av lukten av galltvål och vanish som jag tvättat bort kisset med. Superbra dag med andra ord. Lär spasma så jag inte kan sova heller, love my life ♡ #blessed 😡

tisdag 14 oktober 2014

Tänk dig... del 1, Början

Började tweeta en dag för länge sen. Många månader sen. All tweets handlade om mig men skrevs till dig. De började med "Tänk dig..." Sen var jag tvungen att ta en paus, och återupptog aldrig tråden. Nu börjar jag här istället.

Tänk dig att du inte märkte den dagen ditt liv började förändras. Förändringar är ju ofta sådana, de kommer successivt, smyger sig på, en kan inte sätta fingret på det men innan en vet ordet av så är livet oåterkalleligt förändrat.

Tänk dig att du vaknar en dag och känner dig lite hängig. Tänker att du kanske håller på att dra på dig en förkylning. Stoppar en extra sked honung i teet, dricker en extra kopp kaffe för att vakna till lite. Tar en uppiggande promenad för att få frisk luft, eller kanske somnar på soffan på eftermiddagen. Det händer ju då och då. Kanske blir en förkyld, kanske inte.

Tänk dig att den där känslan inte går bort. Du blir tröttare och tröttare. Får nån förkylning, men inte blir du piggare efteråt. Magsjuka, var det nåt du åt? Stannar hemma från jobbet, om du har nåt för tillfället, och är tillbaks efter några dagar.

Tänk dig att det känns som att du aldrig riktigt vaknar. Din kropp känner ett obehag, en trötthet. Något som alltid är där, du kan inte sätta fingret på det. Kanske är du så trött på grund av att du nyss bytt jobb? Jobbar kväll, det kan en ju bli trött av.
Och magen, som aldrig riktigt återhämtat sig från den där magsjukan för ett halvår sen, det kanske är för att du flyttade utomlands? Annan bakteriekultur och sådär.
Och egentligen är det ju inte konstigt att du drar på dig förkylningar, tom influensa, hela tiden, när du är lite trött,magen är i olag. Då blir ju immunförsvaret lite sämre. Den där obehagskänslan i kroppen... värk. Lyfte du nåt tungt? Har du jobbat på fel sätt?

Så konstigt... trots att du är arbetslös och inte uppe på kvällar och nätter längre så är du fortfarande seg och trött. Kroppen är stel, magen knas. Även när du inte jobbar. Kanske det är stressen att vara arbetslös?

Tänk om du är så trött att du sover till tre, men sen när du ska ta en promenad ner till stranden är du ändå så trött att du måste lägga dig och vila lite först. Hushållsarbete gör dig totalt slut. Ofta måste du sova lite emellan. Känslan av lathet när en inte orkar trots att det är "allt" en gör.
Sen kommer du på det. Det måste vara nån brist! Magen har ju varit i olag i ett år, du tar inte upp nånting som du ska. Trots allt var du ju inte så här trött innan magen började knasa, eller?

Tänk dig att du går till vårdcentralen. De tar prover. Innan proverna kommit tillbaks har du fått ytterligare en influensa. Den här gången kombinerat med magont. Riktigt ont. Så ont att du får gå till akuten. Där de undersöker och sätter en spruta i rumpan, säger "Åk till akuten på sjukhuset nästa stad om du inte blir bättre". Dagen efter är febern nere men magen gör lika ont.
På sjukhuset har du sänka på 350. Inte för att du har en aning om vad det betyder (speciellt inte på spanska) innan du googlar och upptäcker att normalt är under 5. Jämförelsevis brukar nån med en exempelvis lunginflammation ligga på ca 100, så 350 är tydligen jättehögt. De misstänker blindtarmen. Fick du dropp? Antagligen. Och ultraljud och röntgen visade ingenting, blindtarmen sitter säkert. Det kan vara Chrons. Vad nu det är... Läkaren på akuten slår i en bok och skriver ut kortison. Du blir hemskickad. Kom tillbaks om det blir sämre annars får du en kallelse om en månad.

Del 2 finns här

tisdag 7 oktober 2014

För mycket på en dag

Helt slut. Kan inte göra mycket, varför jag bloggar istället för att sova när twitter eller patiens gör mig illamående är bara för att sambon sa att han skulle komma och lägga sig "om fem minuter" så jag väntar på honom. Fem minuter har säkert redan gått.
Känner inte så mycket kroppsligt än men yr och illamående. Väck i huvudet. Kroppsligt bara några förkylningssymtom, ont o slemmig hals, huvudvärk, rinnande näsa. Vad har jag nu gjort undrar ni? Jo, efter ett svårt uppvaknande vid 11, då ögonen inte ville hålla sig öppna, frukost och vila, tog jag ett bad och var tvungen att tvätta håret. Hade inte gjort det om det inte var för att hårbottnen kliade och var öm. Så, var tvungen att tvätta håret, trots andfåddhet, trötthet och smärta. Sen bråkade de små lurvtussarna, de har hållt på några dagar och vart på varann. Eller rättare sagt, den dominerande är på den andra. Så jag orkade inte lyssna på dem längre, plus rädslan att de skulle börja bråka ordentligt som i våras, och tog ut dem för lite golvtid, miljöombyte, springa av sig. Men det hjälpte inte så det var bara att städa buren och spraya lätt med vinägervatten och sen bada marsvinen. Med efterföljande torkning. Dumt med allt på samma dag.

Imorgon får jag besök av en väninna och på torsdag eller fredag av pappa. Hmm, hoppas jag inte behöver avboka en eller båda. Speciellt inte väninnan för vi har avbokat varandra i över en månad och nästa vecka är hon bortrest så då går den veckan bort också...

lördag 4 oktober 2014

Strejk

Mina armar strejkar. Efter ultraljudet i förrgår så behövde pappa parkera om bilen och vi tyckte det var lite omständligt att ta in rullstolen i bilen och greja, så han körde in mig i den lilla gallerian i Angered så jag kunde kolla i affärer medan han körde runt och ställde bilen i garaget. Dvs jag rullade runt på egen hand i min manuella rullstol. Det gick över förväntan och jag hoppades att det berodde på att mina celluppbyggande tillskott gjort mig lite starkare än innan och inte bara pga adrenalin. Som vanligt hade jag fel. Det var adrenalin, min ME är fortfarande hemsk... så idag funkar armarna dåligt, vilket är dumt. Måste städa marsvinsburen innan syrran m sambo kommer vid fem för pizza och öl/vin. Fasen med. Höll på att somna efter frukost men spasmade och behövde kissa, sen gick det inte. Får väl försöka fixa marsvinsburen och sen duscha/bada och hinna vila lite innan de kommer. Tur det bara är dem så jag kan ha på mig pyjamas ;-)

Priviligerad och lycklig

Ligger i sängen och lyssnar på pojkband, Westlife, Take That... snart blir det nog pojkbandet med stort P, Backstreet boys! Och självklart N*sync! ;-) Ni gissade rätt,  jag har druckit vin. Laddar upp inför morgondagen med pizza och vin hemma med sambon, syrran o hennes gubbe :-P
Sippat på tre glas mellan 17-23, som ni förstår är jag kalasfull! Eller nja, men lär bli imorgon, då blir det mer pojkband och en del tjejband med skulle jag tro... Brukar sluta med nittiotalsfest när vi är på g :-) Börjar med seriös, innemusik, sen på slutet av kvällen så ba: BSB!!! :-D
Är så sjukt jävla lättad och glad över hur min familj och nära släkt gått in och stöttat ekonomiskt nu. Helt överväldigad av kärlek. Så skönt att inte behöva oroa mig för om jag kommer kunna betala räkningarna ♡ hjärtat brister fan av det här. Så otroligt fint, så jävla priviligerad jag är med denna familj, all denna kärlek. Att de har råd och vilja att lägga undan nån tusenlapp på mig... Många bäckar små... plus bostadsbidrag. Har för första gången sen i våras unnat mig lite shopping. För under en femhundring sammanlagt och allt på groupon. Tre par leggings fodrade med fleece (vilket är antingen jätteknäppt eller helt genialt), två par stödstrumpor (hej tant), en oversized tunika (precis vad jag behöver, skönt och stylish) och en pashminasjal. I'm fucking blessed! Ja, jag har en jävlig sjukdom, men hur ignorant skulle jag vara om jag missar hur priviligerad jag är??? Kan dra en lång radda om privilegier, ekonomi och skit men orkar inte. De som fattar fattar, de som inte gör det kommer nog aldrig se hur priviligerade de är. Jag har i perioder levt knapert, är fortfarande långt under existensminimum (hälften kanske? Mindre antagligen mtp att vi är två som delar på pengarna...) men för fan,det finns folk helt utan pengar, utan hem, utan familj. Så jävla lycklig för det jag har och kan inte fatta hur folk kan missa sitt privilegium! (Obs, pratar ej om folk med psykisk ohälsa utom vanliga människor som gnäller på allt!)

torsdag 2 oktober 2014

Färdtjänst

Mailade färdtjänst:
"Hej.
Jag undrar vad ni har för riktlinjer/praxis av vad som är "särskilda skäl" för ensamåkning mer precist? Har hört att tex infektionskänslighet kan vara ett skäl, är det allt? Försökte hitta på er hemsida men inget preciseras.
Jag har viss infektionskänslighet men mitt största problem är kognitivt. Är enormt känslig för intryck blir kraftigt försämrad av långa resor odyl. Rörelse, ljud, ljus, dofter, alla intryck hjärnan måste sortera är svårt och ökar försämring. Att åka runt halva stan och plocka upp folk är helt enkelt inte möjligt för mig.

Fick färdtjänst beviljat, visar sig att ensamåkning är en till blankett, ett till intyg för 360:-, samma med riks. Jag orkar inte. När ska blanketterna sluta? När ska jag få ny tid hos doktor, den som känner mig har tjänstledigt. Skrapa ihop pengar till nytt intyg. Ta mig iväg till doktorn. Fan. Nu kan jag ändå inte komma ut utan får ligga här i ett mörklagt rum."