Satte in en hormonspiral idag. Vet inte hur mycket jag skrivit om detta men eftersom jag sitter i rullstol och "inte rör mig så mycket" (erm, rude! ;-P) så ska jag inte använda kombinerade preventivmedel eftersom jag nu har större risk för blodpropp. Blev rätt besviken eftersom jag ÄNTLIGEN hade hittat nåt som funkade för mig, p-ring. Har provat ca 6 olika sorters p-piller plus cerazette som är en sorts minipiller. Skillnaden mellan cerazette och andra minipiller är dock att cerazette hjälper mot endometrios som jag har "misstanke" om. Misstanken är alltså stark och bekräftad som välgrundad av min gynekolog men enda sättet att veta säkert är en titthålsoperation och det är ju lite onödigt att göra bara för att bli 100%, speciellt när många med svår ME reagerar negativt på sövning. Och jag har tillräckligt med läkarbesök i mitt liv som det är kan jag ju säga!
Iallafall så sa gynekologen när jag var där för en dryg månad sen att eftersom jag inte reagerade bra på cerazette när jag testade det så är hormonspiral det enda alternativet de kan erbjuda som hjälper mot endometriosen. Var rätt skeptisk och är till viss del fortfarande. Är inte helt pigg på att ha något i min livmoder alls, spiral eller foster... Men efter att ha varit utan endometrioshämmande hormoner i en månad och kollat upp spiral, frågat folk med erfarenehet och så vidare så bestämde jag mig för att det är värt ett försök. Har i ett par månader som jag nu varit utan endometrioshämmare haft i princip konstant molande mensvärk, bara mer eller mindre. Någon dags uppehåll här och där men mest molvärk och då och då värre, speciellt såklart vid mens. Och pms. Och ägglossning... Ja, ni fattar.
Så, jag bestämde mig för att följa gynekologens råd och lita på hennes försäkringar om att det är väldigt ovanligt att något går fel. Som att den stöts ut, som jag är rädd för. Första biten, med insättning gick iallafall bra, den sattes på plats fint, sitter perfekt, utan att perforera livmoderväggen.
Dock, det gjorde ont. Visst, mina nerver är urballade, men har i efterhand läst att många får ont. Väldigt ont.
På viss och hos barnmorskan/gynekologen kan de ibland säga att "det svider till lite" och att en kan få som en mensvärk. Alltså, svider till är ju typ största underdriften. De undersökte mig, nogrannt då en student var där, och bara det var mindre kul. Har dessutom bakåtlutande livmoder de var tvungna att "dra på plats" för att på bästa sätt kunna sätta in spiralen. Ni hör ju själva. Och livmodertappen måste de ju flytta lite på för att få in den.
Prova att möblera om INNE I NÅGONS KROPP och säg att det kan "svida till"... när de var klara med undersökningen och visste hur djup min livmoder är (9 cm, om nån är intresserad. Får plats med en spiral gott och väl...). Jag bad om bedövning och fick fyra nålstick runt livmodertappen. Kul det med, men bättre än alternativet. Sen gjorde det lite ont ändå men inte så farligt som undersökningen och det. Igenom allt var jag glad över min yogaträning och meditation jag sysslat med de senaste åren. Ujai-andning, puuuh... Fick ju ligga där i stolen, med särade ben och grejer stickandes ut ur vaginan i 3-5 minuter medan bedövningen skulle verka, och småpratade med barnmorskan och studenten om ME medan gynekologen var och skrev lite journalanteckningar.
Alltså. Detta var ingen positiv upplevelse. Superbra, lugn och professionell personal som tog väldigt väl hand om mig men hoppas den håller fem år och jag hinner glömma hur ont det gjorde och den mensvärken från helvetet jag hade hela eftermiddagen (citodon, värmedyna och choklad hjälpte något). Men har i princip helt slutat blöda nu. (Synen av allt blod när jag skulle ta mig ur gynstolen var ju inte så trevlig. Är inte känslig men det var på gränsen för mig.)
De sa iallafall att jag var duktig, allt ser bra ut, allt gick bra och normalt och så. Hoppas de har rätt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar