Det är bara att bryta ihop och gå vidare - Per Elofsson

torsdag 10 april 2014

Tro

Jag vet en del med den här sjukdomen som är troende. För egen del har jag alltid varit inbiten ateist, kan möjligtvis sträcka mig till agnostiker vissa stunder och jag erkänner att jag inte VET. Därför det kallas tro, eller hur?

Det här med att man inte vet inrymmer ju ett visst mått av tvivel och ofta känner jag att det hade säkert varit skönt att tro. Jag avundas nästan de som har en stark tro, en trygghet i en församling, en visshet att det finns en plan med allt och en gud som är god. Det måste på sätt och vis ge en extra styrka, speciellt om man går igenom något sånt här.

Själv skulle jag aldrig kunna ansluta mig till en organiserad religion. Jag ser Bibeln, Tora och Koranen som en samling myter eller sägner. Möjligtvis finns ett visst mått av historia i dem men det mesta är, för mig, inte mer än berättelser och sagor. Jag respekterar dock de som tror, men kanske aningens mer de som tror på religion och vetenskap. När det finns fysiska bevis på att jorden är äldre än 6000 år känns det lite som att skjuta sig själv i foten att hävda att allt som står i Bibeln etc är sant. Trots allt var det människor som skrev ner allting och det är mänskligt att fela! ;-)

Om jag skulle tro på något skulle det inte vara genom en förtryckande organisation som tjänar pengar på folks behov av tro.

Det jag tror på är själar. Jag tror på något sorts liv efter döden, själen försvinner nog inte helt. Svårt att förklara men har haft en del "övernaturliga" upplevelser, både farmor och farfar har hälsat på mig efter att de dött till exempel.

Jag kan inte riktigt förmå mig att tro på en högre makt. Vad är vi då? The Sims? Eller, det skulle ju vara möjligt men en GOD högre makt är svårare för mig att tro på. En ond däremot... Om man ser till allt förtryck och all sorg i världen så går inte det att bortförklara för mig med "fri vilja" och så vidare. Jag köper det inte.
Däremot är jag nästan helt säker på att det finns intelligentare livsformer än oss i universum. Det är så ofattbart stort så att vi skulle vara en slump, eller en kreation av Gud... nja.

Men. För att komma till min poäng. Att ha en tro hade nog varit fint, men det är (tyvärr) inte för mig. Jag är alldeles för skeptiskt lagd. Obstinat kanske.

Älskar den här sången.
Marie Fredriksson - Tro (English Subtitle): http://youtu.be/rz7Q5ZuE9BE
(For my English readers; I haven't seen the whole thing but I wouldn't have translated "tro" to "hope" but to "faith" in this video.)

4 kommentarer:

  1. Viktiga tankar du tar fram, bra att vara skeptiker tror jag, det är nyttigt! Och bra att reflektera som du gör.
    Försöker göra det trots att jag tillhör en religion. Viktigt att verklighetsförankra och fortsätta vara nyfiken!

    Kram ❤️

    SvaraRadera
  2. Förresten, tror inte heller att jorden bara funnits så kort tid!

    SvaraRadera
    Svar
    1. :) Det är nog mest galna amerikaner som gör, det finns ju tom en rörelse i USA som förnekar att jorden är rund och hävdar bestämt att den är platt. Trots att det faktiskt ändrades i Bibeln! De flesta i Sverige tror jag har en mer "sund" inställning till religion och vetenskap och kan kombinera de två. I USA finns ju tom skolor där de lär ut att människor levde tillsammans med dinosaurier (hur nu det går ihop, vad jag vet är inte dinosaurier nämnda i Bibeln!).

      Radera