Det är bara att bryta ihop och gå vidare - Per Elofsson
Visar inlägg med etikett medicin. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett medicin. Visa alla inlägg

måndag 8 september 2014

Tabu

Är gräsänka några dagar nu när min sambo hälsar på sina föräldrar. Gör mig tröttare såklart, när jag måste rå om mig själv. Laga mat och sånt. Men har bra stöd runt mig, matlådor, lättlagat, håller allt rent så inget hopar sig. Använder självklart diskmaskinen hela veckan!

Fasen kom just på att jag glömt ringa Gottfrieskliniken för att påminna om receptförnyelse för tredje gången. Såå drygt, bad min läkare på vc om detta recept (som måste specialbeställas och skrivs på papper) den 15/7! Nästan en månad senare fick jag reda på att hon inte kunde skriva ut det för hon fattade inte hur (trots att jag förklarat) så jag fick ringa specialist. Sagt och gjort, ringde dem måndag 13/8 och igen förra måndagen och ingenting händer. Jag blir galen!!! Jag ska inte behöva tjata så här... Började i god tid, men ändå kommer medicinen hinna ta slut innan jag får ny. Så jävla less på att behöva kämpa för precis allt. Ringde faktiskt Gottfrieskliniken innan men det var upptaget och sen glömde jag ringa igen. Till saken hör att jag tänkte bett sambon hämta ut mina andra mediciner samtidigt som denna men två av dem (tre?) går ut 9-10/9. Beställde allt på apoteket.se idag med bank-id. Så är det klart att hämta ut på apoteket när sambon kommer hem iallafall... blir så less bara. Tycker det är så dålig stil, fine det är väl inte med mening men känner mig så osynliggjord och översedd. Alla myndigheter och liknande bara kör över en, man är sedd som nån sorts andra klassens medborgare bara för att man har haft oturen att bli sjuk.

Till det långa. Svåra. Tabut.
Läs hela inlägget innan du dömer mig nu... Det är ju tabu att säga det här, men ibland är jag avundsjuk på cancerpatienter. Missförstå mig rätt, cancer är en fruktansvärd sjukdom som jag inte önskar någon men av flera skäl skulle jag hellre ha det än ME. Det första och starkaste skälet är samhällets attityder. Jag vet att fk har betett sig grisigt mot en del med cancer, men de beter sig grisigt mot alla, än mer mot oss med "konstiga" sjukdomar. De flesta bemöter cancerpatienter med medkänsla och omtanke. Cancerpatienter får (oftast) bra vård som är framtagen för dem.
MEpatienter blir bespottade, hånade, misstrodda och får lite till ingen vård alls. Berättar man att man har ME möts man ofta av oförstående och ignorans, folk vet inte vad det är och bryr sig inte. De förstår inte allvaret och inser inte att livskvaliteten för någon med ME är som en cancerpatient när den genomgår cellgifter och mår som sämst. Det är min vardag. Jag såg nåt diagram för cancersjuka om hur man mår och hur långt man har kvar att leva. Jag hamnade rätt långt ner och skulle i bästa fall ha 30-40 dagar kvar att leva om jag haft cancer och varit såhär dålig. I sämsta fall 10 dagar.
Cancer kan man kämpa mot, sen vinner eller förlorar man. Tro det eller ej men vissa dagar vill jag hellre dö än att leva såhär. Hade jag kämpat och sedan dött hade jag iallafall fått bra vård, bra bemötande, medkänsla och vetat att alla jag mött gjort allt de kunnat. Nu har läkare på riktigt skrattat åt mig.
ME tar över ditt liv och du kan inte göra ett skit åt det. Fler får ME än bröstcancer men ändå vet ingen nåt om det. Inga insamlingar görs, ingen lägger upp selfies för ME, eller springer för oss.

En barndomsvän fick cancerdiagnos för ett drygt år sen. Vi var alla såklart jätteoroliga och hoppades med hela våra hjärtan att hon skulle klara sig igenom det. Gjorde ateisters motsvarighet till att be till gud kan man väl säga.
Ett år senare har hon gått igenom det hon kallar "den värsta perioden i sitt liv", varit på roadtrip genom USA, sprungit ett maraton och blivit friskförklarad.
Jag är jätteglad för hennes skull, jag grät av lättnad och glädje när hon fått klartecken att cancern var borta.
Samtidigt är jag lite avundsjuk. Ett år. Ett år togs ifrån henne, knappt. Innan året var till ända kunde hon springa ett maraton. Jag kan inte ens gå 20 meter. Jag tror ingen kan förstå hur det är att vara 25 år och så sjuk att 20 meter är en lång sträcka. Och så här sjuk kommer jag kanske att vara resten av mitt liv.

Det läggs nästan inga pengar på statlig nivå på ME-forskning. Allt som dras in är egentligen anhöriga och sjuka som själva samlar ihop. Vissa knåpar ihop armband som de säljer för en femtiolapp eller så.
Läkare får ingen utbildning i ME. Attityderna är alltför ofta att vi är lata, vi inbillar oss...
Tro mig när jag skriver att jag skulle hellre än något annat bli frisk. Jag saknar att gå långa skogspromenader. Jag saknar att läsa en bok. Jag saknar att plugga; läsa obskyra lagtexter, domslut och förarbeten, träffa mina vänner, ha en mening i dagen. Jag saknar tom att städa. Känslan när det är klart och allt blänker. Blir trött bara av att skriva. Mitt hjärta pumpar hårt, jag är röd i ansiktet och andfådd nu, trots att jag ligger ner på soffan och skriver detta på mobilen...
Jag saknar att gå till gymmet, ta ut musklerna (friska muskler, de här som inte får syre tas ut av ingenting) och ha den där goa känslan av endorfiner och träningsvärk. Att ha uträttat nånting.

Jag vill ha mitt liv tillbaka, men det kommer jag kanske aldrig få.
För mig finns inga cellgifter som kan ta bort ME:n. Jag försöker ta de mediciner som finns, testa olika tillskott som ska hjälpa, boosta mitokondrierna, få upp vitamin D, B12, you name it! Har testat att lägga om kosten, jag har försökt yoga, promenader... det var ju innan jag visste att motion gör mig sämre. Vem fasen får sämre kondition av motion liksom?!
Men det klart... man säger ju inte till någon med influensa att gå till gymmet, och det känns ju som influensa det här. En bra dag känns det som influensa iallafall, en dålig dag är helvetet på jorden. Jag önskar ingen den smärta jag har upplevt, och kommer att uppleva igen, och igen. Den smärtan då man inte kan röra sig för det gör så förbannat ont i hela kroppen, allt man kan göra är att andas, hela tiden andas och hoppas att den här gången kommer det gå över fort. Eller migränen som strålar genom huvudet. Allt yttre får dig att få en våg av illamående så starkt att du är förvånad över att inte inälvorna är i en pöl på golvet. Bara att vrida på huvudet, eller hålla upp det för att dricka lite vatten... Utmattningen som gör att det kan vara en för stor ansträngning och du behöver hjälp av din partner att få glaset för du klarar inte det. Din partner som får göra alldeles för mycket.
Jag ber att jag inte ska bli så dålig att han behöver göra mer. Han är mer personlig assistent än han borde vara redan. Men hjälp utifrån är en sån som jag, som "bara" har ME (och fibro och IBS), inte värd.

Vi som "bara" har ME ska ju inte klaga, det är ju inte som att vi har cancer eller något annat som faktiskt är hemskt.

Fotnot:
Det är grovt uppskattat att 3% som har ME dör i sviterna av det. Dock är mörkertalet stort eftersom att ytterst få inkluderar ME i dödsorsaken. Normalt är en ME-relaterad död klassad som hjärt-eller organsvikt, andra vanliga dödsorsaker är cancer (risken för att få cancer ökar vid ME) eller självmord. Vid sjukdomar som HIV/AIDS eller cancer är oftast dödsorsaken sekundär som vid ME, dock är ju orsaken grundsjukdomen och detta skrivs in i dödsattesten, dock inte vid ME.
Beräknad livslängd för en person med ME är förkortad med 25 år.

tisdag 2 september 2014

Drugs drugs drugs

Som många redan vet har jag inte så mycket mediciner på recept. Tex får jag inte smärtstillande för att jag är ung, trots att jag lever varje dag med smärta. Jag vill inte ens ta smärtstillande varje dag utan bara de dagarna som det är som värst men läkarna tycker ju att man ska ta varje dag för bäst effekt och då kan man bli beroende. Hur läkarlinjen kan vara så lång är fanimig ett under för de verkar ju inte lära sig nåt vettigt.
Iallafall, jag är starkt emot droger, även lagliga sådana. Som många andra har jag haft negativa upplevelser och sett på nära håll vad droger kan göra med folk i form av inte bara "lodisen på gatan" utan även ungdomsvänner som hamnat snett och liknande. Jag (och mina närmsta vänner) var ju alltid den i min ungdom som tackade nej till droger, höll mig till min öl och såg hur mina (andra) vänner blev påverkade av vad de stoppade i sig. Och så tycker doktorer att morfin ska man ta varje dag? Nej tack, å det bestämdaste.

Nu har jag en receptbelagd medicin som kallas ldn (läs mer på ldn.no) som inte svarar bra på morfin så trots byte av doktor så har jag inte bett om smärtstillande.

Men, jag och många andra med kroniska sjukdomar försöker ju såklart hitta vägar till att må så bra som möjligt. Kan man inte göra det med smärtstillande får man hitta andra vägar. Testa olika dieter, tillskott, holistiska behandlingar... you name it. Jag har testat en del dieter, mest för IBSen. Inte många har funkat. Nu är jag vegetarian men det är inte bara för hälsan utan även för djur etc. Såklart.
Har provat osteopati länge, mamma trodde verkligen på den här snubben, som har hjälpt henne och hennes man. Det funkade dock inte för mig. En sjukgymnast gjorde så jag knappt kunde gå på en vecka, höll på att spy av smärtan så fort jag tog ett steg. Akupunktur funkade lite men vid det laget jag testade var jag så sjuk att det tog mer energi att ta sig dit och hem än vad jag fick av behandlingen.
Så nu testar jag i tur och ordning olika vitaminer och tillskott. Alldeles för lång lista för att skriva här, men igår började jag med Ubiquinol (som är en form av Q10, men den tas upp bättre av kroppen. Tog Q10, Ubiquinon, innan, men detta ska alltså vara bättre) och NADH. Båda delar ska hjälpa cellerna. I NADHen var ocksä lite D-ribose som jag brukar ta till kaffet så det var väl bra. Hoppas det var därför jag orkade göra lite extra idag, även om jag ligger nu. Och att det ger mig verklig energi långsiktigt, inte falsk energi som tar slut. Håller tunmarna för att det ger mig en kick, fast kommer behöva starta en insamling för att ha råd att betala det löpande. Så vore kanske bäst om det inte funkar, har inte råd ;) Nej, tror säkert päronen skulle hjälpa mig om det krävs :)

Drugs drugs... who needs it? Konstiga regler tycker jag iallafall. Jag vill väl inte bli beroende av morfin heller; det går ju hur fort som helst. Verkar inte så bra öht. Borde ju kunna finnas något bättre alternativ till oss kroniskt sjuka. Undrar om USA (!?!) faktiskt är inne på nåt med marijuana? Alltså, jag vill ju inte bli beroende av det heller, har inte träffat några smarta marijuanabrukare direkt. Lite slöa i tanken? (Ja ok, jag är ju redan det av ME, men vill ju inte bli ännu trögare!) Men det kanske är bra för medicinskt bruk, bara lite. Alla droger och sånt är ju hemska i stora mängder men kan vara asbra i mikroskopiska mängder. Har hört om rent medicinsk marijuana som man typ sprayar i munnen och de har tagit bort den här "hög-känslan" så det är bara smärtstillande och tar bort illamående. Det hade vart nåt!

lördag 8 februari 2014

Förvirrande specialistläkarbesök

Ja, uppdatering... Var ska man börja?

Var ju ute och reste, det gick bättre än förväntat tror jag. Jag klarade det, pacade någorlunda, även om det var lite för hektiskt för mig där, rullstolen hjälpte men den gör mig ju inte frisk. Så att vara ute och åka rullstol varje dag är lite för mycket liv och rörelse för mig, jag brukar ju trots allt ligga hemma på soffan en 20-23 timmar om dagen.
Har pga detta bestämt mig för att inte följa med till Spanien i mars/april så sambon ska åka själv och jag ska klara mig på egen hand i hela... 12? dagar. Det blir nog bra. Pappa kan se till att jag har mat i huset och jag och marsvinen kan mysa utan krav. Inte för att älsklingen ställer mycket krav på mig, det är nog jag som tolkar in min egen prestationsångest och projicerar på honom.

Kom hem förra fredagen och i måndags var det dags för sista Gottfriesbesöket. Mamma och styvpappa följde med. Mamma är nog mer ledsen för min situation än vad jag är, jag försöker bara leva i den och inte tänka så mycket. Ta en dag i taget tills jag har ordnat livet. Dvs, fått en fastläkare, fått hjälpmedel, sjukskrivning godkänd, och allt annat som ska fixas som jag inte orkar.

Doktorn tyckte att mitt insjuknande är unikt. Jag har ju läst att de flesta insjuknar fort men också att det kan gå gradvis för ett fåtal så trodde jag var i den sistnämnda gruppen... Men men. Han tyckte inte heller att rullstol är typiskt för ME-patienter, det brukar tydligen inte ME-patienter ha. Konstigt, sa jag, det är massor i min supportgrupp som har det, vissa med diagnos härifrån. Well, han kunde inte skriva remiss.
Han vill nu att jag blir mer utredd för eventuell annan neurologisk sjukdom uppå ME:n och fibron, som om inte de två vore nog. Så jag ska dit för att ta prov på ryggmärgsvätska. Mmm, låång stor nål! Tur att de är bakom mig och sticker i ryggen så jag inte kan se den. En matsked ska de ta, och skicka lite till forskning. Forska på för fan, ni kan få vad ni vill av mig och mitt DNA om det i framtiden kan leda till nåt sorts framsteg nånstans.

Fick LDN utskrivet iallafall, så nu väntar jag på sms från apoteket att jag kan hämta och börja prova! Eller, rättare sagt så min pojkvän kan hämta det åt mig.

Min doktor var tydlig med att säga att jag ÄR sjuk, det är inte i mitt huvud, jag har ME. Det är verkligt för jag upplever det.
Är förvirrad över hela rullstolsgrejen dock, mamma blev också rätt irriterad. Jag har ju ett behov så om det är typiskt eller ej har väl inte med saken att göra? Hon frågade honom flera gånger vad han tyckte att jag skulle göra, för att bara ligga på soffan och inte ha någon möjlighet att komma ut kan väl inte vara bra heller? Han svarade egentligen inte. Han sa att han också skulle få lågt blodtryck och yrsel om han la sig ner i tre veckor. Jo, men jag fick yrseln lååångt tidigare och mitt blodtryck är normalt, thank you very much. Han var tydlig med att säga att det inte går att vila bort. Och jag blev så fundersam för det går ju inte att träna bort heller. Och det finns ingen bot, men ändå har jag förväntats bli frisk tidigare? Är väldigt förvirrad. Tidigare har jag ju tränat och pluggat och varit aktiv, gått ner i aktivitet successivt eftersom jag har blivit sämre. Jag har ju inte slutat med aktivitet och sen blivit sämre, snarare tvärtom. Det nya i höst och vinter har ju varit att mina skov inte blir bättre innan jag får ett nytt. Det som nu då inte var ett typiskt insjuknande. Eller ytterliggare insjuknande.
Suck.

Har försökt kontakta folk och ringt samtal, listat mig på Gamlestadstorgets vårdcentral (hört att den ska vara bra, och rehab är ju där intill. Dessutom sa sekreteraren på rehab att doktorerna där har skrivit remiss till rullstol för mina diagnoser, hon förstod inte hur det kunde vara problem att få remiss när jag har diagnoserna jag har och ett behov. Nä, men det finns mycket idioter, hon var nog lyckligt ovetande om all skit man får ta som sjuk.) Mer om det så snart jag orkar. (Någon som vet en bra läkare där?? Måste ringa och boka tid på måndag...)

 Imorgon kväll ska jag på En skam för Sverige med Soran Ismail och Magnus Betnér tillsammans med min styvpappa. Frågade pappa först men han bara "Nej, jag ska ju till Sydamerika". Lam ursäkt alltså ;)
Ser fram emot det massa, synd att sambon inte kan tillräckligt bra svenska för att kunna uppskatta det, hade ju helst velat gå med honom, inte en av mina pappor! ;) Men det ska bli väldigt trevligt! Wish me luck, så tröööööööött!

torsdag 12 december 2013

Förkyld

Och så underbart det är att ha extra smärtor som *inte* är skov, för vet ni skillnaden på me/fibrosmärtor och vanliga förkylningssymptom? Förkylningssymptom kan man lindra med vanliga små mediciner <3 lyckan över att kunna ta vanliga smärtstillande för att lindra är enorm. Tror inte någon annan är glad för en förkylning, speciellt inte ovanpå en annan sjukdom, men gud så skönt med feber som dämpas av Alvedon! Halsontet är fortfarande där, svullna lymfkörtlar går ju inte bort bara för att jag blir förkyld. Och alla vanliga smärtor och trötthet, men att inte behöva stå ut med de extra som kommer då och då ändå är ju nice. Så nu har jag "normalont" och är trött, men har haft så mycket skov och kraschar det senaste där inget har hjälpt så det här är en trevlig omväxling...

Skyller iofs själva förkylningen (som säkert inte är bra för sjukdomen i långsiktigt, men som sagt, skönare än ett skov/krasch) på schenker för att de har tappat bort mitt paket med vitaminer och grejer. Hade bla beställt coldzyme, sprayer for hals och näsa som ska skydda slemhinnorna från bakterier. Har också problem med min mage eftersom att mitt sunwic tog slut i fredags, skulle ju fått paketet i onsdags, men då skickade de det till utby. Sen hämtade de det i måndags, sorterade det i Borås, skickade ut det, tappade bort det och imorse sorterade det i Borås igen så jag ska få det imorgon hoppas jag. Annars får jag fnatt!

Ska ta min nya b12 imorgon. Glömde att det skulle ligga i kylskåp så det låg framme hela gårdagen, hoppas att det inte gör nåt... :/

Ligger på soffan med min slanket (filt med ärmar, älskar den) och har försökt sova men det är helt omöjligt, utom när jag gör nåt annat, då blir jag supertrött, men så fort jag lägger det ifrån mig så "piggnar" j till. I brist på bättre ord.

tisdag 10 december 2013

Smärtstillande

Två timmar sen jag tog dem men har fortfarande lika ont. Vart vaken i tre timmar, så det är ju tre timmar av denna  dagen avklarade... Undrar om marijuana hade funkat som medicin för fibro och me? Ta bort illamående och smärta, så guld det hade varit! Klarar ju ändå inte att göra nåt vettigt, ligger på soffan och försöker att tänka på annat än min kropp. Spelar spel på ipaden, men det blev för jobbigt. Tänkte sätta på nån tv-serie att slötitta på men orkar inte ens det. Ska nog försöka sova en stund, smärtan brukar bli lite bättre på eftermiddagen. En tupplur för att samla energi till att ta en dusch? Vilket jävla liv.
När jag var deprimerad i tonåren och fick fylla i massa formulär så fanns det som alternativ att inte orka ta en dusch, och jag fattade inte vad de menade. Bara för att jag var deprimerad ville jag väl inte vara ohygienisk? Men nu. En dusch går vissa dagar bra, för det mesta ok och får vila efter och ibland, som idag, är det världens ansträngning. Sitta i badkaret och duscha? Ta ett bad såna här dagar är också för ansträngande, man måste ju hålla näsan ovanför vattenytan. Har aldrig tänkt på att det kräver styrka och energi, man ligger ju ner och slappnar av. Men senast när jag var så här väck och försökte så fick jag träningsvärk i magen. How to get a six pack with me. Top tip. L o l. Orka.
För tungt att hålla mobilen nu, så det var min uppdatering för stunden.
Ha en fin dag i dimman (bokstavligt, här är jättedimmigt!)

lördag 7 december 2013

Trött, ont och frustrerad

Ja, en helt vanlig dag i mitt liv alltså... Men seriöst, hade verkligen velat ut och se mig om i världen denna helgen! Har presentkort till en nyöppnad frozen yoghurt bar här i stan, hade ju önskat att jag orkade det lilla men nej. Orkade ta mig ut i vintern lite lite grann innan, gick bort och hämtade ett paket som kommit, ett som faktiskt kom rätt...
Har ett annat som är på vift i utby och tydligen är schenker bättre på att lämna än hämta paket så mina kära kosttillskott är försvunna. Eller ja, i utby. Dit lämnade schenker dem i onsdags för att det var näst närmsta stället för mig, närmsta var fullt. Tar ca 30-40 min att gå dit, kan ta en buss och sen vänta där en halvtimme på bussen tillbaka... Nej tack, inte när jag mår så här och inte ens orkar åka in stan och äta frozen yogurt! :( Eller hämta b12 för den delen... Så jag får vänta tills schenker orkar hämta dem och skicka dem rätt, så sjukt dåligt!
Naproxen + Alvedon hjälper inte ett smack, vill inte stoppa i mig kemikalier i onödan heller men... Suck, hoppas väl att de ska börja funka nån gång?

Läste om LDN, verkar väldigt spännande men svårt att få utskrivet i Sverige. Måste skriva ner alla funderingar och ta med till doktorn på onsdag!

Om någon har lite energi över så får ni gärna skicka över lite hitåt!

torsdag 28 november 2013

Dräggel-Pelle

Jag har för första gången i mitt lov vågat mig på nåt starkare än ibuprofen (eller, fick nåt skumt på sjukhus och utskrivet i Spanien men sen jag fick min diagnos och så då), tramadol, och det domnar smärtan lite tack och lov. Kan ju inte säga att den försvinner helt eller så, men det känns som en bra smärtdag men väldigt dålig yrsel-tröttdag. Blir inte illamående så länge jag inte gör nåt, hö hö.
Men, en lustig sak är att saliven bara rinner, har inte vart så här fuktig i munnen på flera år! Och biverkningar är muntorrhet står det? Blir muntorrhet*3=dräggel-Pelle? Låg och sörplade så mycket inatt att min käre pojkvän inte kunde sova. Först så han åt mig att sätta in gnisselskenan, men jag sa då lite förorättat att den redan var inne. Kl 4 gick han och la sig på soffan, kl 10 märkte jag att han var borta (då hade jag ändå vaknat två gånger innan) och trodde han gått upp precis. Halv 12 kom han in med frukost på sängen åt mig och berättade att han sovit på soffan. Gulle!

Imorgon ska jag till doktorn kl 8, eller hänga på låset innan dess så jag får tid innan hon drar igen. Ny doktor, håll tummarna för att hon är bra. Vågade mig på tramadol efter att jag ringt min morbror som är doktor, men hoppas få något utskrivet nu.
Sen till stan, träffa papsen, gå till clinique för min regelbundna hudanalys (den är så knäpp och mediciner hit och dit hjälper inte!) och sedan ska jag testa akupunktur! Spännande! Är någon sorts helhetsbehandling så det kan vara andra inslag med, ska först fylla i något formulär och prata med akupunktören och hon kollar på min tunga och sen gör en behandling som ska passa mig. Hoppas att det blir en positiv verkan av det. Söta mamma betalar. Känner mig väldigt glad och tacksam över de fina människor jag har runt omkring mig!  <3

onsdag 27 november 2013

Inte bra, ompapa

Har väldigt ont, faktiskt såpass att jag gick tidigt från skolan. Så nu ligger jag i soffan och väntar på att vårdcentralen ska ringa. Hoppas jag kan ta tramadol med Cymbalta för det har jag några hemma. Eller att de kan skriva ut nåt annat per telefon som älsklingen kan hämta ut. Kan ju skriva ut en fullmakt åt honom. Skrev en fullmakt för hand i helgen åt min styvpappa, krävs ju inte mycket för att skriva en giltig fullmakt men det hade tydligen varit svårt för de på apoteket att förstå. Suck.
Här i Bullerbyn har vi det kul nästan jämt.
Fick iallafall tid till akupunktur/kinesisk medicin-behandling på fredag. Hoppas det hjälper! Känner mig helt väck nu.

tisdag 23 juli 2013

I-landsproblem

Medicinen orsakar muntorrhet (speciellt under natten eftersom jag ska ta den på kvällen). Muntorrhet = törstig. Alltså dricker man vatten. Vatten gör att man måste upp och kissa. Sjuttiarton gånger varje natt. Jag kan inte sova oavsett vad jag gör.

(+muntorrhet=blåsor i munnen=aj)

(+fibro&me har muntorrhet som symptom. Jag=muntorrhet*3?)

torsdag 20 juni 2013

Meducin

Ikväll är sista dagen med Cymbalta 90,sen går jag ner till 60 igen. Väldigt stel och trött, rycker mycket på nätterna. Har en stor blåsa i munnen som inte direkt gör livet gladare. Ska försöka göra lite yoga i eftermiddag, tror jag behöver det. Har fått ett program med medicinsk yoga från mamma så kanske det hjälper. Sånt man kan göra lite grann bara.
Har hittat b12-spray på Amazon.co.uk ska försöka få hit det när pojkvännens syster kommer ut. Hoppas det hjälper!
Borde vara pigg och glad med sommarlov i Spanien men just nu så funkar det inte och huvudet håller på att explodera av ovisshet för framtiden. Nästa vecka får jag tentaresultatet iallafall så då vet jag hur det gick. Kanske blir att boka biljett till Svea några dagar i början av augusti, +2000:- för att göra en tenta, tjoho. Tror pappa kommer hjälpa mig i så fall, han hintade om det, söt han är!
Haft ordentlig fibrodimma idag, var tvungen att ta en power nap innan. Hujedamig!

onsdag 24 april 2013

Stolt och glad

Grupparbete. Due diligence. Och jag - JAG - klarade att sitta i skolan och plugga 8.30-16.30! Helt jävla fantastiskt! Har aldrig klarat att sitta så länge utan blivit totalt ledbruten och behövt gå hem typ 14-15. Så jag är stolt och glad och supernöjd att medicinen ändå funkar såpass bra att jag kan prestera bättre :-) Så hoppas jag bara att jag inte får den där "baksmällan" imorgon och mår kasst för att jag har tagit ut mig för mycket idag... Men men. Det tar vi då i så fall, då får jag väl gå hem tidigare imorgon!
Och, jag hade faktiskt hittat ett problem som ingen av de andra hade sett! (de hade hittat problem jag inte sett heller, därför det är bra att vara flera :-))
Är väldigt nöjd med gruppen också, goa människor, kommer bra överens med alla så det är väldigt skönt!

tisdag 23 april 2013

Hopp!

Det finns hopp! http://www.aftonbladet.se/incoming/article16651547.ab
En fantastisk kvinna har forskat på fibro och kommit fram till att det kan bero på en inflammation i centrala nervsystemet. Alltså kan det om tio år komma medicin. Diana Kadetoff - hjältinna för många nu :)

Satt egentligen och pluggade men programmet hängde sig så fick stänga ner och det ville inte logga in mig igen (redan inloggad tydligen) så fick en påtvingad paus och såg detta och blev så glad så var tvungen att skriva om det :) Ska försöka öppna programmet igen nu och plugga mer innan mamma ringer och jag får börja med lunchen. Är väl tur att hon kommer annars hade jag nog fortsatt leva på skorpor och choklad, möjligtvis mat ur frysen... ;)

lördag 20 april 2013

Seg men glad

Tentan är över, så skönt! Tror den gick ok också, even better! :-) och sen gick after work/eftertenta på bryggeriet och jag - jag - blev full och kom hem strax innan 1 på natten. Första gången på evigheter, inte varit full och ute i Sverige på åratal! Så därför är jag seg, men så glad att medicinen faktiskt funkar så att jag kan ta en odd utekväll nån gång då och då :-) senaste tentan gick jag inte ut alls, gången innan dess åt vi middag, jag drack en daiquiri och ett glas vin och gick hem kl 9. Känns så skönt nu, att faktiskt vara lite bakis en lördag :-)

torsdag 18 april 2013

Tentaplugg #3

Börjar med det bästa: verkar som att jag börjat vänja mig vid medicinen! Yay! Hoppas hoppas, så jag känner mig ännu bättre imorgon, lagom till tentan! Har läst igenom alla anteckningar. Tror inte jag kommer få in nåt mer i huvudet om det inte är där redan. Får ha med böckerna på tentan så det är ju till viss hjälp iallafall!
Gick ut med hunden innan idag, borstade honom när han blivit torr och dammsög hela lägenheten fri från allt hundhår och sand han dragit in och sen kom mamma och hämtade honom. Gud så glad han blev när mamma kom alltså. Så söt. Saknar honom redan ;) han kommer tillbaks på söndag, stannar till tisdag den gången så han kommer inte skräpa ner lika mycket ;)
Fick tom städa på balkongen för vi hade en duva som gäst där inatt, som inte hittade ut, fick panik och bajsade ner allt. >.<

onsdag 17 april 2013

Tentaplugg #2

Tenta på fredag, mår skit av medicinen och sjukdomarna och plugget går sådär. Men jag försöker iallafall och det är väl det viktiga. Även om jag blir stressad och tänker att jag kan mer, bara jag har disciplin etc, men tyvärr så funkar det ju inte så just nu, blir jag för trött så blir jag för trött och då ser jag inte vad jag läser, det går inte in och jag tröttar ut mig själv ännu mer. Så, c'est la vie, jag måste väl till slut bara acceptera att det är så det är, shit happens. Vila idag, känn dig bättre imorgon. Eller i övermorgon iallafall hoppas jag, för det är så det gäller!
Har mammas vovve här en dag extra den här veckan (delad vårdnad ett tag, vi hjälper varandra, hon får avlastning de dagar hon jobbar längre, jag får lite tlc från den sötaste vovven i världen)
Träffade en tjej med en rottweiler i förrgår så vi ska gå ut tillsammans idag. Blir lite senare promenad än vanligt, lång kvällspromenad istället för lång promenad mitt på dagen och min vovvis håller på att krypa ur skinnet, eller nu har han nästan gett upp men för en timme sen tyckte han att jag skulle röra på fläsket! Han är ju enna go ändå. <3

tisdag 16 april 2013

Man vet att man är på topp...

när man får ont och blir svettig av att bre några skorpor. Fy. Vaknade helt förstörd idag, igen! Trodde jag hade börjat vänja mig lite vid medicinen men kanske tog ut mig igår, fast jag fattar inte hur tre timmar i skolan och en timmes promenad skulle ta ut mig så, brukar inte vara några problem, måste ju vara inkänningen på medicinen men känns ju kasst. Var tvungen att ställa in mitt body balance-pass och somna om, släpade mig ut en liten runda med hunden vid halv 11 och nu soffläge. Behöver ju verkligen tentaplugga idag, men vi får väl se när och hur osv.