Det är bara att bryta ihop och gå vidare - Per Elofsson

onsdag 4 december 2013

Livskris

Fick lite panik i måndags när jag mådde så otroligt dåligt och släpade mig till skolan ändå. Skrev ett inlägg i en Me-grupp jag är med i på facebook som började "Är jag dum i huvudet?" (som går till skolan fast jag inte orkar, det kommer göra mig sämre, etc).
Fick massa svar med goda råd, erfarenheter och varningar. Kontentan av det hela var ungefär, sluta innan du blir så dålig att du överhuvudtaget inte har ett val, för då är du fast hemma sen. Många som gjort samma sak, pushat och fortsatt plugga eller jobba medans de blir sämre och sämre och tillslut ligger de 20 timmar om dagen och blir inte bättre (eller det tar år att bli aningens bättre som bäst) så de så, gör inte om våra misstag! Och man vill ju så mycket... Jag vill ju leva normalt, jag vill inte acceptera att jag inte kan. Men idag har jag varit hemma från skolan två dagar, lyssnat på 20 sidor miljörätt på talbok igår, var hos akupunktören (underbart, mer om det i ett annat inlägg) och idag en kort promenad. Om jag levde såhär skulle min livskvalitet vara mycket högre för jag skulle inte lägga all energi på att komma upp i tid på morgonen, stressa till skolan, bara att ta mig drar All energi! Nu kan jag ligga kvar i sängen och dra mig, gå upp och äta frukost, ta det lugnt, duscha, vila, klä på mig, ta en promenad, vila... Det funkar bättre. Pacing? Ja. Jag behöver vila efter en dusch. 24 år gammal och en dusch tar på krafterna. Jahopp. Ska iallafall till doktor E på onsdag, han jobbar på en vårdcentral i stan och min me-grupp rekommenderar honom. Håll tummarna!
Ska försöka fortsätta med pacing och talböcker och lyssna mer imorgon när jag inte ska göra något annat, känns bättre nu när jag skrev ner det, ser det klarare på något vis. Idag har jag mest haft kris och känt mig förfärlig som "gett upp" och också, faktiskt, lat som inte går till skolan. Idiot. Jag är dum i huvudet ;) helt väck iallafall. Äsch. Det är en process det här, och att bara tyst acceptera saker har aldrig vart min grej. Fråga mina päron om det liksom. De tyckte ju jag skulle passa som jurist för att jag hittar kryphål i varje argument och alltid käftar emot typ ;) Inte lätt att hitta de där kryphålen nu när man är så trött och hjärnan är mos dock. Well, hell, jag överlever. Det blir nog bra till slut...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar