Jag är väldigt trött, uppgiven och nere just nu. Över hela situationen.
Något som gör mig ännu mer trött, uppgiven och nere är det politiska klimatet i Sverige. Jag blev väldigt illa berörd av attacken i Malmö, där flera personer blev inlagda på sjukhus efter en nazistattack och läget är kritiskt fortfarande för en av dem. Hela Sverige vet hans namn nu, hashtagen KämpaShowan trendar på twitter och vi har fått veta en del om hur han var som person och vad han brann för. Det största är väl att han jobbat för att MFFs supporterklubb ska ta ställning mot rasism och homofobi. Han verkar vara en trevlig prick. Det går rykten om att han, och de andra offren var våldsamma vänsterextremister. Som om det har någon betydelse när de blir påhoppade på väg hem från en manifestation. Av nazister med knivar. Och det är här jag blir så trött, så trött som man varit på svensk media och politik i flera år nu, men det blir bara värre. Folk blir mer och mer cyniska när de matas med detta och rapar upp propaganda som vore det sanning, helt utan att ta ett steg tillbaka och tänka "Verkar det här rimligt?" Eller "Är detta en rimlig reaktion?"
När man påpekar detta kommer personangreppen. Helt plötsligt är jag (också) aggressiv. Precis som Showan då. En vänsterextremist som aldrig visat min färg med annat än ord och fredliga demonstrationer. Helt plötsligt är jag "hatisk". För att jag påpekar att man bör vara källkritisk innan man upprepar propaganda från högern eller tom nazisterna.
Det jag vill säga är att detta berör mig på samma sätt som 22 juli berörde mig. Under andra omständigheter, om jag varit frisk tex, så hade jag säkert varit på en demonstration, hade jag varit frisk i tonåren hade jag kanske varit mer politiskt engagerad. Alltså. Det kunde varit jag. Och media skriver att det är ett bråk. Breivik får komma till tals och uttrycka sitt hat. Politik och media ger liknande tankar utrymme. Man ger utrymme för tvivel i vittnesmål till förmån för kompisar till nazisterna, kompisar som inte ens var där.
Nazisterna som varit i Ukraina. Showan som kämpade för antirasism och lika rättigheter. De likställs helt plötsligt. För att vi inte kan veta helt säkert vilken version som är sann. För att vänster-"extremister" tydligen är lika illa som nazister. Sex "vänsterextremister" hamnade på sjukhus medan nazisterna sprang därifrån med blodiga knivar. Men vi vet inte vems fel det var.
Ikväll, och alla kvällar sen det hände, hoppas jag förtvivlat att imorgon är dagen då Showan vaknar. Jag hoppas innerligt att han inte blir ytterligare ett av nazismens dödsoffer. Kämpa Showan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar