Har läst om den här fantastiska artikeln igen. Nån ängel har översatt den till svenska i en pdf. Vet inte om eller hur jag kan dela den, men den finns i ett par Facebookgrupper. Eller maila mig så kan jag skicka om nån vill ha den på svenska. Jag är iallafall där nu, att adrenalinet går ur mig. Har ju haft mitt lilla blomprojekt sen igår och planterat om alla mina blommor. Orkidéerna är väl en sak men draceanan?! Eller draceanorna rättare sagt för de är tre i en kruka, tripp trapp trull... alltså, herre min je... Och hade inte färdig jord utan skulle blanda kompostjord från området (alltså från det de boende komposterar) och näringsfattig jord jag fått av pappa. Folk vet inte vad de ska kompostera. Massa plastbitar, ben (riktigt stora benknölar) bitar av gamla trasor. Min sambo sa att det legat nåt som såg ut som en gammal menskopp i lådan, bläää!
Märkte att jag stod upp mycket snarare än satt, normalt kan jag knappt stå och vänta på hissen. Det säger ju en del. Var ett stycke i den där artikeln med om när man jobbar eller pluggar och det går bra, sen är man sjuk en period, blir sämre och så går det runt i en ond cirkel. Så var det precis för mig, men OZ på Gottfrieskliniken sa att jag hade ett märkligt sjukdomsförlopp och var speciell i min ME pga det?! Ha, vad vet hen! Hen sa också att ME-patienter inte behöver rullstol normalt sätt. Nähe, känner ju inte alls många som har det eller behöver. Alternativet för oss med medelsvår ME är ju att aldrig sticka näsan utanför dörren! Jaja... synd att det ändå är en av Sveriges bästa på ME... Vill på sätt och vis till Gotahälsan och träffa AÖ men vet inte riktigt vad det skulle ge mig. Förutom att hen verkar så himla bra. Men jag har ju diagnos etc, känns som pengar och energi i sjön. Plus att de fortfarande inte släpper in nya patienter.
Sluta skriv nu, jäkla adrenalin. Lovar, knäppaste känslan av utmattning, rastlöshet, smärta, mjölksyra... Jeez...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar