Känns som att mina "grabbar" här hemma konspirerar för att jag ska få huvudvärk (de har lyckats) och bli så trött i hjärnan som möjligt. Min sambo grejar som sjutton, sorterat och gått ut med återvinningen, tar fram handdammsugaren och dammsuger hörnen och sånt som inte roboten klarar, röjer och städar i allmänhet. Jättebra, men ljuden är helt fruktansvärda för en ME-hjärna. Han hade på musik också men jag stängde av (det var inga problem, han sa att han kan ju ta på hörlurar om han vill).
Sen är de de andra två "grabbarna", dvs marsvinen. Det är två hanar som de senaste veckorna bråkat så mycket att jag fått separera dem och ha dem i burar bredvid varandra (se bild). Så de kan prata, se och nosa på varandra men inte bitas. Men det sista har den ljusa blivit ledsen, han ligger bara i sin tunnel hela dagarna, marsvin kan alltså bli deprimerade av att inte vara tillsammans. Så jag prövade igår att ha dem ute på en filt tillsammans igår och det gick bra. De tjattrade lite åt varann, hotade lite, och gick sen åt olika håll. Så jag öppnade mellan burarna igårkväll och det gick bra men de gick inte igenom. Stängde för natten och efter frukost idag tog jag ut dem igen, det gick bra så jag öppnade mellan och gjorde trappan lite lättare att gå på. Så den lille svarte hoppade igenom och nu har de varit ihop en dryg timme utan att slåss men de låter så mycket! Pratar, bråkar, hotar varandra... hela tiden... Min hjärna...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar