Överreagerade kanske men tappade det totalt innan! Att prata om hur man lider med ME är tydligen inte ok. Inte i samband med cancer-"awareness"-selfies. Som om det finns en enda läskunnig människa som inte är medveten om cancer?! Donera gärna och uppmana andra att donera, men "awareness"?! Screw you!
Delade det här på Facebook och fick sen höra hur självisk jag är och jag borde tänka på vad jag lägger ut. Fick också höra att om jag brinner så för ME så kan jag ju ta initiativ att sprida det. Tappade det totalt som sagt och berättade hur jävligt ME är och skulle hellre kämpa mot cancer för då dör man ju iallafall! Och hade jag inte haft nära och kära så hade jag inte levt så här, då hade jag tagit slut på det. Sen bad jag dem dra åt helvete.
Taggade personen som tyckte jag skulle sprida ME i x antal inlägg om ME jag har delat som ingen har "gillat", "delat" eller "kommenterat".
Tog senare bort alla kommentarer på bloglänken men något gick fel så några visades ändå, så jag tog bort hela länken. Sen grät jag en timme. Hulkgrät och sa till min pojkvän att han skulle kunna gå vidare med livet utan mig och få en flickvän som orkar vara en flickvän. Gråter lite till och från fortfarande, trots middag, glass, bad med Epsomsalt och tv-serier. Min pojkvän ska ge mig lite extra kärlek det närmsta tills psyket orkar att kroppen har ont och strejkar igen.
ME suger.
Och det har tagit död på några. De som inte orkar och tar livet av sig. De som blir pushade tills hjärtat eller kroppen inte orkar och får "oförklarligt" hjärtstillestånd el.dyl.. Detta finns inga siffror på för det sopas under mattan, men de finns. Exempelvis Emily Collingridge. De som får cancer och inte kan tackla det när kroppen redan kämpat så länge. Tydligen har vi högre risk för cancer. Och tydligen har min förväntade livslängd förkortas med 25 år eller nåt sånt. Men den dumma studien tror vi inte på. Inte tillräckligt stort urval... Eller nåt.
Men frågan är just nu... bryr jag mig om att jag kanske inte kommer leva så länge? Om det jag har att se fram emot är Emilys öde? Här är hennes appeal för ME-awareness.
Tack till min familj som gör livet värt att leva. De få vänner som ens fattat att jag är sjuk. Som bryr sig. Kan räkna dem på ena handens fingrar. Resten. Well... dra åt h********
