Haft en mysig helg hos syrran. 48 timmar borta från hemmets lugna vrå och självklart är jag helt färdig. Hemresan var fruktansvärd. Tror vi alla var slitna. Hade solglasögon i regnet och öronproppar. Pappa behövde kaffe rätt efter gränsen och ett till stopp för en bensträckare.
Har försökt ta det så lugnt som möjligt, men med systersöner åldrarna 2 och 5 så är det mycket för mig. Tog ett bad, har gosat med marsvinen...
Har haft en del ångest det senaste dock. Inte bra. Mycket stress av situationen det senaste, plus det som hände med min morbror, plus twittertroll häromdagen. Fine, block, men de hinner säga mycket elakt innan block och även om man borde skaka av sig det på 2 sekunder så är det svårt när man redan är sårbar...
Imorgon ska min syster prata med min handläggare för aktivitetsersättning, hoppas det går bra. Oroar mig inte än utan utgår från att hon är mänsklig tills motsatsen är bevisad. Jurist, javisst. Eller optimist kanske? Vilket känns konstigt när jag varit pessimist de första sisådär 20 åren av mitt liv. Men men, lär väl vänja mig efter nåt decennium eller så ;)
Hatar ångest, hatar den där rastlösheten inombords som skär i bröstet. Har aldrig under mina år med panikångestattacker trott att jag fått en hjärtattack eller varit döende, knäpp som jag är och deprimerad som jag var så har jag snarare varit rädd för att leva än för att dö... det är det svåraste nästan, för leva måste man ju. Och jag gillar att leva för det mesta, men ångesten måste bort. Det här går inte. Den har krupit in och blivit en dålig vana innan jag hann märka det. Meditation meditation. Hur gör ni för att minska/bli av med ångest? Ska nog ta en sömntablett ikväll... hoppas jag får lite mer sammanhängande sömn och mindre mardrömmar, vart så mycket.
Sambon har också drömt mardrömmar och väckt mig genom att sätta sig upp i sängen och försökt fösa bort osynliga saker. En gång var det spindlar vilket är förståeligt att man inte vill ha kryllandes, krypandes i sängen, men igår natt var det kläder? Konstigt. "Kläderna kommer! " huh? Du drömmer älskling, det är inte verkligt!
Tack o lov har han slutat med de andra sömnovanorna han hade när vi träffades, eller så har jag vant mig vid hans pratande och svarar i sömnen numera ;)
