Adrenalin eller förbättring

Vi emmisar har en kul lek som kallas "Adrenalin eller förbättring". Det är när man en dag mår aningens bättre, man kan göra mer än på länge eller göra en aktivitet längre än vanligt.
Då är frågan, har man blivit förbättrad eller är det bara en lång adrenalinkick? (Vi kan få dem nämligen, de kan sitta i timmar, dagar, eller tom veckor.)
Oftast är ju svaret adrenalin tyvärr. Andra gånger kanske en faktiskt har blivit bättre men om man då utnyttjar sin nyfunna energi tar man lätt ut sig och hamnar på ruta ett igen. Gör man det och det är adrenalin kan man tom bli sämre än man var från början. Så när en emmis känner sig en aning bättre ska hen vila. Alltid. Alltid alltid denna vila. Är det en förbättring så vilar man för att kroppen då har energin att återhämta sig och man kanske blir ännu bättre. Är det adrenalin vilar man så adrenalinet förhoppningsvis går ur kroppen och man vet hur man "egentligen" mår (inte så kul, men lättare att ta det lugnt). Problemet, det stora feta problemet med adrenalinkickar är ju att man lätt blir manisk. Man struntar i förmaningar och tankar på att ta det lugnt. Man vill "bara bli färdig" eller "utnyttja" (den falska) energin. Man hoppas såklart också varje gång att det är en förbättring; men jag tror att ett stort tecken på att det faktiskt är adrenalin är att man inte beter sig rationellt och vilar fast man vet att det behövs. Adrenalin gör en lite korkad. Plus inflammation i hjärnan med allt det innebär, som svårigheter att se orsakssamband, minnesproblem och koncentrationssvårigheter.
Ett exempel är vad jag gjorde innan idag, ett par gånger. Jag stod upp, flera minuter. "Men wow, flera minuter, applåder", tänker ni kanske nu. Men för mig, som inte klarat att stå upp mer än 30-60 sekundet utan att blir yr och svimfärdig ända sen i januari är flera minuter mycket! För jag blev inte yr och svimfärdig. Lite trött och ont i benen och jag visste att jag BORDE sätta mig ner. "Ta arbetsstolen och sätt dig!" Men det gjorde jag inte. Jag stod, insåg det efter nån minut, tänkte "Wow,  jag står!" (Häftig känsla efter så många månader.) Tänkte sen "Herregud, håller jag på att bli bättre!" Tätt följt av "Pucko, det är adrenalinet sen i lördags såklart..." Orsaken till att jag inte kunnat sova, att jag är lite manisk, att jag inte kan hindra mina tankar och ord från att snubbla över varandra.

Adrenalin. Hatkärlek. Suck.

Bröllopet gick bra förresten. Kommer i en annan post. Ska bara försöka lugna ner adrenalinet och samla mina tankar.