Imorgon är det val och jag är förbannad

Vi lever i vad min syster kallade det sämsta av två världar. Det finns ingen rättssäkerhet men tjänstemännen går inte att muta. De enda som går att muta är tydligen våra ministrar. Regeringen som ser till att företag och rika kan sko sig på folks skattepengar. De får folk att gå med på detta genom att lova de som jobbar en hundring mer i plånboken varje månad. Och folk är så jäkla korkade att de går på det.
Det ställs inga allvarliga frågor till regeringen, eller de frågor som ställs försvinner, de viftas bort. Vad händer? Varför blir det inga drev? Varför avgår ingen? Varför blir inte folk upprörda? Vad är det med gemene mans passivitet?
Bankdirektörer och riskkapitalister blir miljardärer på våra skattepengar medan sjuka, arbetslösa och pensionärer är fattigare än någonsin. Folk tigger, barn blir vräkta från sina hem, sjuka går hungriga för de har inte råd med mat.

Är detta landet ni vill leva i? Ni som röstar på Alliansen och SD? Vill ni bo i ett land där den som blir sjuk inte har råd med mat, eller medicin? Där de som jobbar blir utbrända på löpande band trots att andra skriker efter jobb, så det finns gott om avlösare.
Tro inte på att regeringen inte kan skapa jobb för det kan de. Det är rätt lätt, sätt in mer resurser i välfärden och vi får tillbaka det tiofalt i jobbskatt, ökad köpkraft, bättre folkhälsa och bättre välfärd. Att investera långsiktigt har ju alla hört är a och o. Så varför görs inte detta? Varför investerar regeringen inte i folket?

Fråga dig själv: Vem tjänar på att samhället ser ut så här?

Du har ju sett rubrikerna, det är ministrarnas kompisar som sitter i de där bolagen som blivit så rika de senaste åren. Tror du regeringen gjort dessa förändringar för att de tycker så mycket om sina vänner? Maud Olofsson köpte Nuon och gick till en välbetald post i Visita. Ni vet, de som inte vill betala skäliga löner och ha folk anställda på heltid.

Varför föraktar regeringen sjuka och arbetslösa så mycket? Varför bryr de sig inte om de utredningar de tillsätter? Varför lyssnar de inte när experterna varnar för att sjuka som blir fattiga tar livet av sig, eller säger att barn mår dåligt av tidiga betyg. Varför tror regeringen att de vet bättre?
Eller är det helt enkelt så att de inte bryr sig om folket? Vill de bara se till att tjäna så mycket pengar som möjligt medan de lämnar de svaga i sticket?

Tänk på vilket samhälle ni vill leva i innan ni röstar, och tänk på att vem som helst kan ha otur. Jag valde inte att få en hemsk invalidiserande sjukdom. Jag ville bli jurist, jag älskade universitetet. Hade jag valt hade jag inte haft ont varje dag och jag hade definitivt valt ett liv med många framtidsmöjligheter.
Nu kommer jag varken bli jurist eller mamma, men jag hoppas att iallafall mina syskonbarn kommer växa upp i ett varmare samhälle. Ett samhälle som inte låter deras moster leva i fattigdom för att hon fick en kronisk sjukdom innan hon ens fyllt 25 år.

Hem ljuva hem

Blandade känslor inför den där rubriken. Skönt att vara hemma hos sambon med våra rutiner saker och allt sånt. Tråkigt för nu kommer jag inte ut. Tråkigt för jag vill inte bo här längre, känns mer som ett fängelse än en fristad. Blir så isolerad härute i Bergsjön där jag inte känner nån, kan inte ta mig ut...

Är rätt trött och känslosam nu, var jobbigt att packa ihop och åka bil en timme. Ont överallt, febrig, utmattad och spasmer så jag kan inte vila.

Om en vecka gifter sig min bästa kompis och jag ska ta mig dit på nåt vänster. Se glad ut, ducka frågor om rullstol och sjukdom och få det överstökat. Ser inte fram emot det ett dugg.
Vi har alltid haft perioder då vi inte ses och hörs så mycket men blir ens äldsta vän svårt sjuk och rullstolsburen hör man av sig! I min värld. Men nej. Fick inbjudan på posten. Så mycket var jag värd. Litet bröllop så jag ska tydligen vara glad att ens vara bjuden. Har alltid trott att vi skulle vara varandras brudtärnor men så blev det inte. Är så sårad av allt, men absolut mest att hon inte bryr sig om att jag är sjuk. Mer än att tänka på hur jag ska placeras vid bordet med rullstol. Som om det är... relevant överhuvudtaget. Jag är så sjuk att jag sitter i rullstol och bordsplacering av sagda rullstol är viktigare än min hälsa?

Kommer ångra om jag inte går, därför ska jag gå dit och hålla god min.

Hoppas det kommer ut många lägenheter imorgon på Varbergs bostads hemsida. De lägger ut varje söndag och nu är det ny månad. Vill så gärna flytta. Trots att jag inte kan betala hyra. Så jävla mycket på en gång nu. Vill gå i idé medan någon annan löser mina problem. Vill inte kämpa för mina rättigheter, vill att skyddsnätet ska fånga upp mig. Vill att min sambo ska få jobb så han blir gladare och så att försäkringskassans strulande inte blir så viktigt. Så vi kan klara oss ändå...