Varje dag är en kamp för överlevnad

Kanhända en dramatisk rubrik men ändå den dystra sanningen som sjuk. Inte minsta uns av energi över till att läka eller leva bara överleva. När sjukdomarna tagit sitt och myndigheterna resten är jag för trött för att göra annat än att överleva. Andas gör ont, är svårt, ytligt och kräver koncentration. Jag försöker drömma mig bort från smärta och utmattning men spasmerna rycker mig tillbaks till verkligheten. På senare tid är det också ångest som håller mig från vilan. Ångest över allt som ska göras, papper som ska fyllas i, mail som ska skickas och myndigheter en ska ringa och tjata på. Var är tex mitt läkarintyg jag bad om i början av januari? Eller det skriftliga avslaget på elrullstol i början av februari? Nej, allt en ber om måste tjatas om, kämpas för. och vem har ork för det? Och så ett besök till en eller annan hälsovårdsarbetare var och varannan vecka. Knappt hinner jag återhämta mig från ett besök innan det är dags för nästa.
Var är tiden för att leva? Energin blir bara sämre och sämre. Det sägs ju att en ska vara frisk för att orka vara sjuk... Jag blir sjukare av det jag ska orka som sjuk.

Min sambo behöver hjälpa mig tvätta håret pga min sjukdom, bristande energi, så jag funderar på att klippa av det. Och det är toppen på ett isberg... det ni inte ser, det jag inte kan förklara, sätta ord på... Det är svårt att andas. För lite energi. För mycket ångest, ångest av att vara sjuk och hjälplös och behöva kämpa. Rädslan inför dagen jag inte orkar kämpa längre, för gott. Den dagen gråten har tagit slut.

Drömmar

De på natten och de på dagen... Drömmer varje natt, ofta blir det obehagligt men inte regelrätta mardrömmar. Inatt drömde jag om en episk bokserie som hela familjen blev fast i och läste. Fantasy (såklart). Levde mig in i och hamnade i boken i drömmen, sen blev den lite läskig. Vaknade och googlade bokserien men självklart finns den inte på riktigt :( Borde skriva den själv och tjäna multum ;) plus få reda på hur den slutar!!!

Är på "semester" hos mamma. Hon bor 500 meter från havet och har stor trädgård. Jag och marsvinen stormtrivs! :) Så skönt att kunna vara UTE! Får mig att längta ännu mer efter att bo i radhus, får så mycket mer livskvalitet av en trädgård...
I söndags rullade mamma ner mig till havet och hjälpte mig i. Sa åt mig att ligga ner och höll mig, drog runt mig lite. Det var lite kyligt för mig, blev sval för första gången på denna sommaren! Och det hjälpte min ryggsmärta tillfälligt. Nu är den tillbaks såklart, gör ont så jag blir illamående, samma med handlederna.
Skönt att vara här och bli lite bortskämd men längtar hem till min älskling nu. Åker hem på lördag.