Darrig

Vet inte riktigt hur jag ska förklara det annars, är som om jag får lätta elstöter i händerna och i huvudet då och då, lågt blodtryck kanske? Eller bara att vädret ändras lite och det är lite molnigt och tryckande? Skumt, jobbigt och irriterande iallafall!
En bekant från Stockholm är nere, skönt med lite tjejsnack och nån att sola med ;) mycket att tänka på, försöker komma ut ur mitt huvud och in i min kropp, leva i nuet och inte grubbla så mycket över framtiden. Vet inte vad som händer om två månader och inte hur jag ska kunna påverka det nu så MÅSTE försöka släppa det. Kul helg som kommer om jag orkar, midsommarfirande på svensk restaurant på fredag, trerätters med hjärtat, sen San Juan med alla galenskaper på söndag. Vila fram tills dess ;)

Spanieeeeeeeeeen!

Inget nät hemma så uppdateringarna har inte varit prio när jag vart någonstans med internet, men nu hänger jag faktiskt en stund på pojkvännens jobb. Skönt att se honom igen kan jag väl erkänna. Alla frågetecken och funderingar man haft blir mindre och vi njuter av varandras sällskap. Frågetecknen behöver väl rätas ut så småningom men det kan vänta tills vi överhuvudtaget kan ha svar.
Värmen är underbar, trapporna upp till lägenheten not so much. Mina knän är inte överförtjusta, och konstigt nog kan man bli trött av att ligga på stranden. Lägenheten är liten men mitt i centrum och 2 minuter från stranden. Är nog fortfarande i en invänjningsperiod och har dessutom Cymbaltan på 90 mg fortfarande efter min dipp i maj. Bara en dryg vecka till dock. Vaknar med typ skälvningar i musklerna men det brukar gå över efter ett tag. Svårt att vänja sig vid att vara ledig och inte ha några måsten men det är otroligt skönt. Ska försöka uppdatera lite oftare nu iallafall.

Det börjar närma sig :)

Första året på juristlinjen avklarat! Tentan är gjord (den gick åt h...), börjat packa, tvättat. Trött som skam så nu ligger jag på soffan och kollar på min nya serie - Revenge :-) Drack en liten jordgubbscider för att fira, wow! Blir nog läggdags tidigt idag. Och imorgon packa och städa, söndag flyttar hyresgäst in, sover hos syrran i Landala och sen blir det Spanien och älsklingen hela sommaren! Bara sola, slappa, yoga, kärlek och bli bättre :) <3

En månad kvar

Sen åker jag till Spanien. Och stannar där hela sommaren. Med min pooojkvän :)
Sjukt hur man kan sakna någon och samtidigt ha försvarsmekanismer som kickar in så man klarar sig rätt bra ändå. Mer än bra till och med, jag har alltid trivts själv. Oroande nästan, är det försvarsmekanismer för att klara sig eller borde jag sakna honom mer? Är jag en dålig flickvän? Tror, hoppas, att vi bara har en svacka och inte något ödesdigert. Vi kan ju klara oss ur det här starkare, vi älskar ju trots allt varandra fortfarande.
Men det är svårt. Svårt när han sårade mig så mycket, svårt när vi inte vet vad som händer i höst, vilket land han kommer vara i, svårt när vi inte är tillsammans, men på sätt och vis är det väl bra. Svackan, eller hans egen svacka, började ju innan han åkte, det var ju därför han åkte. Inget jobb, inget socialt nätverk, ingen sol. Vem som helst hade blivit galen. Han mådde inte bra, så då mådde inte vi bra. I en relation måste båda må bra för att relationen ska må bra, det är inte svårare än så. Psykiskt bra alltså, fysiskt hade ju aldrig funkat för en fibroflicka ;)
Så även om det är jobbigt att vara isär är kanske vår relation bättre nu när vi båda mår bra...
Jag saknar honom. När jag tillåter mig att känna. På kvällen när jag kramar en kudde, när jag behöver en kram, när jag vill ha mer än en kram. Han har gjort mig till en bättre, starkare och mer säker person. Lugnare. Jag har en helt annan harmoni i mig själv. Jag hoppas bara att vi hittar tillbaks till allt det där och att inte vår saga går mot sitt slut. Ibland händer ju sånt. Man älskar varandra men... Jag kan inte ens tänka meningens slut. Det är vi två. Det har varit det i snart tre år. Alla framtidsplaner, alla löften. Allt är ju med honom. Jag blir jurist, han blir kock, sen lever vi lyckliga i alla våra dagar. Ok? Är vi överens, karma/universum/Gud/inna/jultomten???

Tentaplugg #1

Försöker, men det går inte bra. Läsa är ju inte så mycket värt när man bara ser ord och inte meningar, jag hoppas att något lagras där inne, precis som jag halvsovande på föreläsningarna har hoppats att nåt gått in. Men att ha ont, vara trött som om man inte sovit på en vecka, den här innerliga jäkla tröttheten ända in i märgen, och försöka läsa Skadeståndsrätt av Jan Hellner... Kanske inte bästa lördagen jag varit med om...
Tog ett bad för att hjälpa musklerna slappna av, det funkade lite just då men nu drar smärtan ihop dem igen så fokus vandrar. Hit. En anledning till att jag skaffade en blogg, kanske kan jag skriva bort koncentrationssvårigheter och skriva ner mina tankar och känslor istället för att ta bort fokus? Och istället för att gnälla till vänner och familj, vill inte att det ska vara allt jag pratar om, allt jag är, men sjukdomarna är där hela tiden, det är svårt att inte prata om dem. Den vita hästen, FibroME.

Är verkligen redo för att sommaren ska komma nu. Jag ska helt utan att skämmas bara ha mitt sommarlov, leva på sparade pengar och chilla i Spanien. Låta pojkvännen betala hyran (jag betalar mer när jag har mer, tex när vi var sambo här i Sverige, innan han flyttade tillbaks och han betalar mer när han har mer=fair and square)och bara sola, slappna av, helas hoppas jag, göra yoga och meditera. Hitta ett lugn i mig och kanske i den här diagnosen trots allt, lära mig min kropp och känna efter vad jag behöver utan alla måsten i Sverige.