Trött update

Mår lite bättre nu, men har fortfarande ont och är trött. Ondare och tröttare än vanligt. Men inte lika mycket som det var.
Har fått en makeover som jag vann på Salong Melodie och idag gjorde jag en keratinbehandling på Salong Kicki så nu kommer jag ha slätt och blankt hår hela sommaren :) Känner mig som en rich bitch, bara går på salong hela tiden, mm.

Har lyckats få massa eksem i och runt naveln, kom typ igår, bara boom! Så är rätt övertygad om att det är mitt sköljmedel eftersom jag var för lat för att åka till ICA och köpa Skona sköljmedel senast så var tvungen att boka en paniktvättid (tack o lov ville ingen annan tvätta 11-14 en torsdag!) och åka till ICA imorse för att köpa Skona, helt parfymfritt nu, för säkerhets skull... Så. Tvättade om massa kläder och lakanen.

Orkade plugga hela 20 minuter, sen kändes det som att jag sprungit ett maraton eller nåt, helt slut av att koncentrera mig och göra en (1!) fråga.

Trött trött trött.

Skolk?

Alltså... Rent tekniskt är det väl inte skolk när föreläsningarna inte är obligatoriska men vi drog. Det var så fint väder ute, han pratade så långsamt, vi orkade inte. Så vi gick ut och satte oss i parken och gjorde lite frågor istället. Ska tydligen regna resten av veckan så var nog värt. Borde plugga här hemma med men ser på one tree Hill. Ibland är det väl lov men får ta mig samman snart. Imorgon är det allvar igen! Då ska det pluggas, hade tänkt åka till vallhalla och simma med. Mår bättre än på länge, sen inser jag hur kasst nån annan hade känt sig om de kände sig som jag nu, med all värk och skit, men jag är glad att jag mår bättre iallafall, tralalala. ;)

Träningsvärk

Jävligt gött att ha träningsvärk och inte bara ont av fibro. Omväxling förnöjer! Jag gillar träningsvärk, det är liksom skönt för man känner att man gjort något. Det jobbiga är när fibron blandas med träningsvärken, då gör det bara ont typ. Men det känns mest skönt nu, lite ont såklart, mina muskler har använts och de är inte helt i koma efter, framsteg?
Dags att gå upp, äta frukost, plugga, moppa golvet och sen har mamma bjudit in sina kompisar hit till kl 4 :P

En månad kvar

Sen åker jag till Spanien. Och stannar där hela sommaren. Med min pooojkvän :)
Sjukt hur man kan sakna någon och samtidigt ha försvarsmekanismer som kickar in så man klarar sig rätt bra ändå. Mer än bra till och med, jag har alltid trivts själv. Oroande nästan, är det försvarsmekanismer för att klara sig eller borde jag sakna honom mer? Är jag en dålig flickvän? Tror, hoppas, att vi bara har en svacka och inte något ödesdigert. Vi kan ju klara oss ur det här starkare, vi älskar ju trots allt varandra fortfarande.
Men det är svårt. Svårt när han sårade mig så mycket, svårt när vi inte vet vad som händer i höst, vilket land han kommer vara i, svårt när vi inte är tillsammans, men på sätt och vis är det väl bra. Svackan, eller hans egen svacka, började ju innan han åkte, det var ju därför han åkte. Inget jobb, inget socialt nätverk, ingen sol. Vem som helst hade blivit galen. Han mådde inte bra, så då mådde inte vi bra. I en relation måste båda må bra för att relationen ska må bra, det är inte svårare än så. Psykiskt bra alltså, fysiskt hade ju aldrig funkat för en fibroflicka ;)
Så även om det är jobbigt att vara isär är kanske vår relation bättre nu när vi båda mår bra...
Jag saknar honom. När jag tillåter mig att känna. På kvällen när jag kramar en kudde, när jag behöver en kram, när jag vill ha mer än en kram. Han har gjort mig till en bättre, starkare och mer säker person. Lugnare. Jag har en helt annan harmoni i mig själv. Jag hoppas bara att vi hittar tillbaks till allt det där och att inte vår saga går mot sitt slut. Ibland händer ju sånt. Man älskar varandra men... Jag kan inte ens tänka meningens slut. Det är vi två. Det har varit det i snart tre år. Alla framtidsplaner, alla löften. Allt är ju med honom. Jag blir jurist, han blir kock, sen lever vi lyckliga i alla våra dagar. Ok? Är vi överens, karma/universum/Gud/inna/jultomten???

Söndag

Dör sakta fibrodöden hemma på soffan. Musklerna känns förlamade, bara att skriva det här blogginlägget är en ansträngning, det gör ont i mina armar, händer och fingrar. Så det blir ingen yoga idag, bara One Tree Hill-maraton och studentmat (snabbmakaroner och färdiga köttbullar med Heinz Chilisås, för jag hade ingen ketchup...)
Har tvättat och mötte självklart en snygging i trappuppgången nu när jag ser ut som fan i mina slappekläder, mysbyxor, linne och espadrilles, inte ens bh. Men men, orka bry sig om åna världsliga saker, dessutom har jag ju pojkvän. Så hur kommer det sig att det kändes värre att möta en snygg ung kille än en kvinna i övre medelåldern? Jag menar, herregud, en söndag när man dessutom bär på en tvättkorg har man väl rätt att se ut som fan? Det är väl förväntat?
Iallafall, tillbaks till saken, idag ska jag ta det lugnt, ta ett eller två bad, hoppas jag orkar göra lite yoga här hemma på wiit, läsa in mig inför presentationen imorgon och prova ut kläder att ha på mig till den. Puh. När musklerna är helt färdiga och hela kroppen värker kan såna småsaker kännas enorma....